Jerrie

Jag får en sen start på dagen. Jag tror att jag kan köra in lite tid, för det är ingen trafik. Men naturligtvis kör jag fel. Jag är plötsligt en kvart försenad men tror att jag vet vart jag är ungefär och att jag inte är så långt från Ruths hem ? där jag ska träffa Jerrie. Jag ringer och säger det. Jag är snart där. Tjena. Visst. Jag tänker på Lillebror och ångrar att jag inte tog GPS:en i hyrbilen. Jag inser att jag är i en helt annan stadsdel nu, så jag stannar och köper en karta. Hittar gatunamnet på kartan och vet vart jag är ? känns som en bra början. Jag ringer igen och nu är jag en halvtimme försenad. Jerrie är vänlig på telefon. Easygoing. Det gör henne inget. Hon vet också vart jag är och förklarar hur jag ska köra. Jag ger mig iväg igen. Jag är en timme försenad när jag kommer fram och hinner bara vända i dörren.

Vi åker och hämtar Jerries arkiv på ett förvaringsställe. Vi hämtar sex kartonger med allt möjligt. Foton, tidningsartiklar från alla möjliga länder, diplom, privata bilder, modellbilder, flygplansbilder, mm.

Vi går igenom låda för låda. Jerrie verkar trött så det blir bara en låda idag. Imorgon ska vi ses igen och gå igenom mer. Mest av allt ser jag fram emot att få prata med henne mer.

Den stund som var mest speciell för mig idag var när vi slog ihop böckerna och pratade ansikte mot ansikte i soffan. Från att ha stirrat på tidningsartiklar, bilder och annat i album så fick jag nu se samma kvinna i ögonen när hon pratade istället för att bara lyssna till hennes röst. Hon säger att hon inte gillar att prata om sig själv och att hon inte gillar att titta på bilder av sig själv. Hon är oerhört ödmjuk. Jag ser blygheten i henne. Men samtidigt så försvinner blygheten när hon blir exalterad och pratar om det som ligger henne närmast om hjärtat - en eventuell rymdresa och hennes arbete i Amazonas djungler. Jag sa till henne att jag tycker att det är fantastiskt och otroligt att hon inte är arg eller bitter för att hon aldrig fick åka upp i rymden på 60-talet. Hennes svar är så självklart.

"I went in to this [flygbranschen] with my eyes open. I knew I was going to have to be twice as good and work for half the money. But it didn't matter, as long as I got to fly."