Mer om Jerrie...
I en tid när kvinnor oftast var hemmafruar, lärare eller sjuksköterskor blev Jerrie pilot redan som 16-åring. Hon lyckades försörja sig genom att jobba inom flygindustrin på ett eller annat sätt efter skoltiden. Vid 18 års ålder lärde hon andra hur man flyger, vid 21 flög hon världen runt för att leverera stridsflygplan åt det amerikanska flygvapnet. Hon jobbade som testpilot och flög högre, längre och snabbare än nån annan. På 50-talet satte hon tre världsrekord - i hastighet, höjd och distans. 1960 hade hon loggat 10 000 flygtimmar, jämfört med John Glenns 5 000 timmar.
Jerrie fick kontakt med Dr. Lovelace och General Flickinger som hade tränat Amerikas första astronauter - Mercury-astronauterna. De fascinerades av henne och erbjöd henne att genomgå samma träning, vilket hon inte tvekade en sekund att göra. Jerrie började drömma om att få flyga till månen. Efter att hon klarat alla tester (vissa bättre än de manliga astronauterna) assisterade hon Lovelace och Flickinger att välja ut fler kvinnor att genomgå samma tester, vilket såg ut att bli början på ett officiellt program för att träna kvinnliga astronauter. Hon kallade dem för FLATs (Fellow Lady Astronaut Trainees ). Tolv kvinnor till klarade den första fasen av tester. De kom att kallas "Mercury Thirteen".
Efter en konferens i Stockholm i augusti, 1960, där Dr. Lovelace presenterade sina resultat av Jerries träning trodde hela världen att hon skulle bli världens första kvinnliga astronaut. Hon stod i rampljuset en längre tid, men hon blev aldrig astronaut. NASA ville inte se kvinnor i rymden. Det gick så långt som ett förhör i kongressen för att se om NASA var diskriminerande mot kvinnor. Förhören skedde två år innan medborgarrättsrörelsen i USA gjorde diskriminering olagligt. John Glenn och Scott Carpenter närvarade vid förhöret och vittnade om att kvinnor inte kunde kvalificera sig som astronauter. NASA krävde att alla astronauter hade erfarenhet av jet-plan och att de hade ingenjörsutbildning. Kvinnor var inte tillåtna att flyga jet-plan inom militären på den tiden. NASA ville inte bortse från det kravet men hade inget problem att blunda för att varken Glenn eller Carpenter hade ingenjörsutbildning. Förhöret i kongressen ledde ingenstans.
När ryssarna valde ut fem kvinnor av hundratals kandidater var deras enda krav att de var fallskärmshoppare under 30 år, under 170 cm och vägde mindre än 70 kg. Valentina Tereshkova blev den första kvinnan i rymden den 16 juni, 1963. Det skulle dröja mer än tjugo år innan den första amerikanskan kom upp i rymden - Sally Ride, 18 juni, 1983.
Jerrie blev knäckt av att aldrig få bli astronaut. Efter att ha isolerat sig på en tropiskt strand och tvivlat på allt, t.o.m. sin tro på Gud, bestämde hon sig för att sadla om och ägnade resten av sitt liv åt att flyga förnödenheter till de inhemska indianstammarna i svårtåtkomliga områden i Sydamerikas djungler. Det gör hon än idag, vid 76 års ålder. Hennes insatser i Sydamerika belönades med en nominering för Nobels fredspris på 80-talet. Innerst inne drömmer hon fortfarande om att få flyga i rymden. "I would give my life to fly in space," säger hon. "I would have then. I would now. This is something I would give my life for. It wouldn't be contingent on my coming back. I would go if it was just a one-way trip. I would go if I knew I wasn't coming back."
Jerrie fick kontakt med Dr. Lovelace och General Flickinger som hade tränat Amerikas första astronauter - Mercury-astronauterna. De fascinerades av henne och erbjöd henne att genomgå samma träning, vilket hon inte tvekade en sekund att göra. Jerrie började drömma om att få flyga till månen. Efter att hon klarat alla tester (vissa bättre än de manliga astronauterna) assisterade hon Lovelace och Flickinger att välja ut fler kvinnor att genomgå samma tester, vilket såg ut att bli början på ett officiellt program för att träna kvinnliga astronauter. Hon kallade dem för FLATs (Fellow Lady Astronaut Trainees ). Tolv kvinnor till klarade den första fasen av tester. De kom att kallas "Mercury Thirteen".
Efter en konferens i Stockholm i augusti, 1960, där Dr. Lovelace presenterade sina resultat av Jerries träning trodde hela världen att hon skulle bli världens första kvinnliga astronaut. Hon stod i rampljuset en längre tid, men hon blev aldrig astronaut. NASA ville inte se kvinnor i rymden. Det gick så långt som ett förhör i kongressen för att se om NASA var diskriminerande mot kvinnor. Förhören skedde två år innan medborgarrättsrörelsen i USA gjorde diskriminering olagligt. John Glenn och Scott Carpenter närvarade vid förhöret och vittnade om att kvinnor inte kunde kvalificera sig som astronauter. NASA krävde att alla astronauter hade erfarenhet av jet-plan och att de hade ingenjörsutbildning. Kvinnor var inte tillåtna att flyga jet-plan inom militären på den tiden. NASA ville inte bortse från det kravet men hade inget problem att blunda för att varken Glenn eller Carpenter hade ingenjörsutbildning. Förhöret i kongressen ledde ingenstans.
När ryssarna valde ut fem kvinnor av hundratals kandidater var deras enda krav att de var fallskärmshoppare under 30 år, under 170 cm och vägde mindre än 70 kg. Valentina Tereshkova blev den första kvinnan i rymden den 16 juni, 1963. Det skulle dröja mer än tjugo år innan den första amerikanskan kom upp i rymden - Sally Ride, 18 juni, 1983.
Jerrie blev knäckt av att aldrig få bli astronaut. Efter att ha isolerat sig på en tropiskt strand och tvivlat på allt, t.o.m. sin tro på Gud, bestämde hon sig för att sadla om och ägnade resten av sitt liv åt att flyga förnödenheter till de inhemska indianstammarna i svårtåtkomliga områden i Sydamerikas djungler. Det gör hon än idag, vid 76 års ålder. Hennes insatser i Sydamerika belönades med en nominering för Nobels fredspris på 80-talet. Innerst inne drömmer hon fortfarande om att få flyga i rymden. "I would give my life to fly in space," säger hon. "I would have then. I would now. This is something I would give my life for. It wouldn't be contingent on my coming back. I would go if it was just a one-way trip. I would go if I knew I wasn't coming back."
Kommentarer
Trackback
